Bona flyttar in

S*Prinsgatans Bona Krilowa, döpt efter en polsk prinsessa (jag uttalar det Bonna, fast egentligen ska det vara Båna), flyttade in för ungefär fem månader sen. Hon var mycket efterlängtad! Jag hade tagit det slutgiltiga beslutet att skaffa katt drygt ett halvår tidigare, även om jag hade haft det i tankarna mycket längre än så. Vid det laget hade jag bestämt mig för att jag ville ha en raskatt, att det skulle bli en cornish rex och att jag väldigt gärna ville ha en sköldpaddsfärgad (= svart och röd/blå och creme/lila och creme/choklad och röd) med vitt. Blåsköldpadda var nog vad jag var ute efter och jag ville ha mycket vitt, men det blev en svartpaddsfärgad med halvmycket vitt. Det blev ändå helt perfekt! Den 13 augusti föddes Bona och hennes två syskon och jag fick direkt ett mail i inboxen att dom hade kommit! Jag fick följa Bona från det att hon föddes tills dess att hon flyttade in till mig - hur mysigt som helst! När hon fyllde fem veckor, det var på valdagen, åkte jag och mamma ut och hälsade på. Det var förstås helt underbart!

Här är hon alldeles jätteny med sina syskon Katarzyna och Kazimirez


Och så här söt var hon när hon var ynka fem veckor och var så liten att hon fick plats i en hand.




Medan mamma, moster, syskon och Iris (alla Iris syskon hade redan flyttat här) sov i en hög i en kattbädd var Bona ute på äventyr bland oss människor! Hon var en otroligt kavat liten fjutt.


Dom blev större...


... och så var dagen kommen när hon flyttade in! Från dag 1 har hon gillat att dricka vatten från glas, diskbänken, handfatet, duschen, egna skålen, krukfat etc.


Bona hade många likheter med Iris men lika många olikheter. Hon betedde sig mer som jag hade väntat mig att Iris skulle gjort när hon kom. Saknade sin mamma och snuttade på Iris som tröst. Höll sig lite i skymundan och ville inte bli upplyft. Men hon älskade Iris från första stund och Iris älskade henne så det var helt fantastiskt att se dom ihop när dom racade, lekte, brottades, sov, åt och gjorde allting annat ihop. Bona var nyfiken och ville vara med mig redan i början, fast hon var lite blyg och rädd så det dröjde inte så länge förrän jag hade henne kring benen hela tiden, precis som Iris. Hon är fortfarande inte helt pigg på att bli lyft och buren, även fast det har förändrats lite med tiden och det finns tillfällen då hon inget annat vill än att komma upp i famnen. Men andra har hela tiden fått lyfta och bära!

Bona brukar vara bäst på att charma gäster, även om Iris inte kommer långt efter.

På det nio-sorters-kakor-kafferepet som vi hade samma vecka som hon kom visade hon prov på att hon minsann inte är kräsmagad utan faktiskt gillar det mesta:


Och så här söt mun och nos hade och har min lilla prinsessa!


Ibland låg hon i knät, ibland på andra ställen. T.ex. i servettkorgen på landet.


Hon var en tjej som hade en del bus i sig! (och mer skulle komma). Samtidigt var hon ganska klumpig som kattunge så hon trillade ofta ner när hon skulle hoppa nånstans, missade avsatser etc. Idag är hon jättesmidig.


Hennes jamande var mer små hesa pipanden som hon liksom stötte fram - jättefjantigt och väldigt gulligt! Jag fick dock höra att hon kunde jama på riktigt när vi åkte bil, det avskydde hon helhjärtat och gör så fortfarande. Saker hon gillade var leksaker av alla slag, men särskilt populär var pingisbollen som flög precis överallt, att leka jage med både Iris och matte, att tassa försiktigt i vatten, att sova ovanpå elementen och att få krypa in under mattes täcke. Och så var hon förstås otroligt fin och söt med alla sina fina färger och mönster!





"Bona idag" kommer också senare.