Friday, March 30, 2007

Iris flyttar in

Iris, eller S*Prinsgatans Queenie som hon har som finnamn, flyttade in hos mig för ett halvår sen. Hon är en helt underbar katt med ett fantastiskt temperament. Här följer ett litet smakprov ur hennes första tid hos mig:

Det var svårt att inte falla för denna bedårande lilla tjej när jag hälsade på hos Lise.





Då skulle jag inte ha någon katt ur Iris syskonkull utan jag väntade på att Bona skulle födas drygt en månad senare. Men jag blev inte precis opåverkad av de sju små yrväder som for omkring mig. När Lise några veckor senare frågade om jag ville bli fodervärd hade jag redan varit kär i Iris ett bra tag och jag trodde knappt det var sant! Men det var det!

Tiden segade sig fram, men till slut var dagen inne då Iris, drygt 15 veckor gammal, kom till mig. Hon fann sig direkt! Man skulle ju kunnat vänta sig att hon skulle tycka att det var läskigt och otäckt med alla syskon, mamma och mormor och vanliga matte borta sådär helt plötsligt. Men hon adopterade mig till sin nya mamma och verkade mest glad och nöjd redan från början!






Hon charmade alla som mötte henne, lärde sig snabbt att sitta på axeln och talade högljutt om när hon tyckte att jag gjorde tråkiga saker som att plugga eller nåt sånt. Hon pratade faktiskt väldigt mycket från första början. "Men-ge-mig-en-smak-bit-då-människa-jag-svälter-ju-ihjäl"-tiggerimjauet i köket lärde jag mig snabbt att känna igen. Energi hade hon i mängder och vissa tider på dygnet formligen flög hon fram i lägenheten, oftast jagande en liten skramlande pälsmus som hon fångade, kastade upp i luften och spelade hockey med. Skrammelmössen är fortfarande klart populärast i leksaksväg. Kel var hon inte så mycket för från början, men det växte fram efter ett tag, till min stora glädje! Knän har hon dock alltid gillat. Det tog lång tid innan hon ens började överväga att sova någon annanstans än i mitt eller någon annans knä. (Eller på någons axel).




Hon hade och har ibland något udda sovstilar. Här sälsover hon i mitt knä.

Hon "hjälpte till" med läxan:

Och dödade alla farliga löv på landet.

Jag började tidigt att öva henne i att gå ut i sele och koppel. Det var jätteläskigt, tyckte Iris. Men samtidigt spännande och det blev roligare och roligare. En dag tog jag och en kompis med henne till Botaniska Trädgården och det gick hur bra som helst!




När det blev lite kallare virade jag in henne i en halsduk och det gick också bra.


Vatten var roligt från första början:


Det var en intensiv, otroligt len och mjuk (cornisharnas päls är sån), rolig och älskvärd liten katt som jag fått hem till mig och hon är på många sätt likadan fortfarande, men samtidigt har hon vuxit och utvecklats. "Iris idag" ska jag skriva mer om någon annan dag. Hon hälsar så länge!

2 comments:

Monkeygirl said...

Iris är också jättesöt! Snygga röda streck hon har på kinden. Det låter kul att ta med katten till Botaniska.

Julia said...

vad kul att du oxå såg den detaljen - gillar jag med! den och hennes vita lilla strimma. tack för kommentarer!