En lååång förlossningsberättelse

Om man nu inte skulle vara så intresserad av varje minut av förlossningen - det blev aningens långt - så kan man bara gå ner till slutet och läsa kanske sista styckena och kika på bilder... Annars är det bara att enjoya:

Iris fick sina bebisar i söndags och redan nu har en hel del blivit suddigt så nu är det dags att skriva förlossningsberättelse.

Hela fredagen och lördagen gick jag runt och beklagade mig över att Iris öht inte visade några som helst tecken på förestående födsel – magen sjönk inte, hon slutade inte äta, boade inte, visade inget ändrat beteende, inga förvärkar, ingen slempropp… Eftersom jag varit hemma sen onsdagen, med bara ett kortare avbrott på torsdagen, började frustrationen sätta in. Föräldrarna kom över och höll en stunds sällskap på lördagen och Frida (Korat-Frida) lovade att komma över på söndan. När jag gick upp på söndagen var Iris jamig och gosig, men det var hon dagen innan med så det betydde ju inget. Jag gick en kort promenad på 20 minuter och Iris protesterade inte. Men när jag lagade mat och märkte att hon gick på lådan en tredje gång den dan började jag hoppas, pyttelite. När hon sen jamade i köket men inte ville ha mat blev det mer spännande, men jag ville inte ringa mamma – som erbjudit sig att vara med vid förlossningen – för jag tänkte att jag skulle jinxa det, så att det säkert inte var nåt då. Lätt uppspelt avslutade jag matlagningen och lät grytan stå på spisen, gick för att titta till Iris. Och till min stora förvåning hade slemproppen gått! Klockan var då 16.15.

Iris andades snabbt, men jag såg inga sammandragningar. Kändes dock som att det hade satt igång lite grann så jag ringde hem och förberedde mamma på att det skulle kunna hända det kommande dygnet, sms:ade till Frida och skulle uppdatera bloggen med ”We have a slempropp”. När jag tittade bort mot Iris, som låg på sin vanliga fleecebädd, upptäckte jag till min överraskad att en fosterblåsa börjat titta ut! Kl: 16.28. Slängde mig ner på golvet med penna, papper, mobil och slet åt mig ett gäng handdukar som låg redo i närheten. Ringde hem och sa åt pappa att säga till mamma att komma nu och lämnade ett hastigt meddelande på Fridas mobil och sa att hon gärna fick komma även om planerna för kvällen hastigt ändrats.

I den första fosterblåsan syntes en liten svans först av allt. Iris stånkade (små puffande/fnysande tysta gnäll) och tog i och efter ett tag skymtade en tillhörande rumpa fram. När Iris började blöda riktigt led jag med henne. Hon tog spjärn med tassarna mot mina händer och kämpade på. Mamma hann precis komma in och fram till bädden när Iris krystade ut huvudet. En liten rödvit hane med massa vitt! Det tog en liten stund (sekunder, minuter – jag tappade tidsuppfattningen) innan Iris började tvätta honom men fosterhinnorna kom av redan vid utkrystningen så det var ingen fara. Han skrek och kravlade genast omkring. Jag tror att det var här som Frida kom, när tvåan var på väg ut. 16.44 kom en svartsköldpadda med ännu mera vitt än hanen och vid 17-tiden (glömde kolla klockan) kom en andra hona, som såg ut att likna Bona. Vi hjälpte till lite med att dra bort några fosterhinnor, torka någon unge lite och Frida filade av en nagelsträng (med naglarna) men Iris gjorde mycket själv med. Sen kom det inga fler, men Iris kändes inte klar och det verkade vara nån unge kvar i magen. Hon hade gått upp ganska precis ett kilo och man säger att en hona i genomsnitt går upp 250 gram/kattunge så då skulle det ju vara en till.

Iris pysslade om sina små en stund men 18.45 var det dags igen och ut kom en sköldpaddshona med mycket svart och en del vitt. Vid det här laget var Iris helt slut och verkade inte orka krysta fram moderkakan, så Frida fick fila även denna navelsträngen (jag försökte, men det var för svårt! Som att försöka fila av en geléaktig och hal gummisnodd!). Först 20 minuter senare, 19.06 orkade hon föda fram moderkakan – och till vår stora förvåning kom en unge till samtidigt! En hane med mycket rött. Nu måste hon väl ändå vara klar!? Men det verkade inte riktigt så, och 19.15 kom till slut den sista ungen – en liten pyttehane på 72 gram. Men han var pigg och boxade i princip ut sig själv ur fosterhinnorna.

Vi vägde alla ungarna och la dom i bolådan och vips hoppade Iris efter och har varit nöjd med den sen dess. Jag la mig på en madrass på golvet och sov kanske en timme den natten… Bebisarna skrek och slogs om spenar och Iris ville gärna ha en hand inne hos sig. Men ljuvligt söta var dom i alla fall!

Bona däremot, gillar inte alls dessa små äckliga saker. Hon har fräst och morrat åt Iris, lådan och ungarna så fort hon kommit nära. Iris är så snäll och duktig och försöker närma sig henne försiktigt, men det går inte! Idag har dock Bona nosat på Iris och tittat in i bolådan utan att fräsa, så det blir bättre och bättre!

Själv är jag helt slut. Igår kom Frida och satt kattvakt medan jag var tvungen att gå på obligatoriskt seminarium i skolan. Hon kunde berätta att Iris hämtat henne, så att hon fick sällskap vid lådan. Vid lunch var alla lugna och belåtna och Iris kunde tom ligga i lådan själv! Men när vi vägde ungarna fick jag lite hjärstnörp när det visade sig att den minste ungen gått ner till 63 gram! Försökte lägga honom till spenen på alla sätt och vis, men han ville inte alls äta. Mha lite mjölkersättning först på mitt finger och sen på Iris tutte satte han dock, till min stora glädje, igång att dia på kvällen.

Under natten har Iris velat ha mig nära och hon har lämnat boet trots att ungarna skriker. Då har jag ”hjälpt” henne in igen och så länge jag suttit där har hon legat helt lugn och avslappnad i boet. Idag har jag dock försökt att hålla mig därifrån så mycket som möjligt och det verkar gå hyfsat bra. Kattungarnas vikter känns lite svajiga, men dom är ju knappt 2 dygn än så såväl bebbar som mamma kan ju behöva lite tid på sig.

Förlossningen var en helt fantastisk upplevelse och kattungarna är såå fina! Nu håller jag alla tummar för att det ska gå bra med dom! Samt funderar på namn – det är ju inte mina ungar (fodervärd) och alltså inte jag som döper dom men jag får komma med förslag.

Ska försöka ta enskilda bilder på ungarna när allt stabiliserat sig, men tills vidare blir det bara gruppbilder. Dessa från igår: