Ibland...

... händer det att jag inte tycker jättemycket om katterna. Just nu är det Iris som inte visar upp sina mest älskvärda sidor. Fast det är inte hennes fel. Hon löper och det är nästintill olidligt för både henne och mig. Att denna lilla mjuka katt kan få till såna vrål! Igår skrek hon i över två timmar utan någon längre paus. Lägenheten har aldrig känts så liten... Men nu är hon inne på dag fem så jag tror (det måste bara vara så) att det snart är över för den här gången. Stackars Iris vet inte var hon ska göra av sig själv. I söndags hände det något så otänkbart att jag fortfarande är smått chockad - Iris (nästan helt säkert, det _kan_ ha varit Bona men det tror jag verkligen inte) bajsade i min säng! Snacka om att protestera! Jag trodde aldrig att nån av mina katter skulle göra nåt sånt. Det kan bara ha med löpet att göra för jag känner inte igen min katt, hon skulle ju aldrig göra nåt sånt. :( Förmodligen är hon redigt förbannad på mig för att jag inte släpper ut henne till alla dom där pojkarna som hon sjunger så fint för... Nu är dörren till sovrummet är stängd och lådan har skötts bra. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse.

Anledningen till att Iris löper är att jag har tagit henne av p-pillrena så hon ska hinna få ut alla p-piller-substanser ur kroppen innan det är dags för parning. Och nu är det bestämt att vi får herrbesök i mitten av november! Återstår att se om hon är löpsugen då...

Bona går undan och gömmer sig ganska mycket nu när Iris löper... Men här kommer några foton på henne tagna för ett par veckor sen.