Utställningen i Varberg

(picasaweb strular så det får bli ett bildlöst inlägg. Men texten är desto längre istället... :)

Iris hade ingen konkurrens och fick sitt cert (CAGCIB), men talade relativt lågmält, men ändock tydligt om att hon inte gillar utställningar, så nu slipper hon – jag hade ändå inte tänkt ställa henne till grand, ville mest få en bedömning på henne på denna nivån och som lite äldre – det har gått nästan ett år sen senaste utställningen.

Caesar uppförde sig fantastiskt bra och bara satt snällt på domarbordet och verkade tycka att det var helt okej. Han fick fin kritik på det mesta och domaren uppskattade verkligen hans temperament – men önskade större öron (vilket dom inte kommer bli) och det håller jag helt med om att dom borde vara. Men domaren tyckte ändå att ägarna borde fortsätta ställa honom, kul att höra!

Sen var det dags för Livia och Nonia. Otroligt nog var det fem honor i grupp 4, klass 11. Har aldrig varit med om nåt liknande! Massa härliga katter att kika på med andra ord. :) Livia var först ut och tyvärr tyvärr slutade det hela innan det hann börja…

… inför utställningen fick tjejerna av praktiska skäl bo hos mig. I fredags kväll upptäckte jag till min förskräckelse en svullnad på Livias svans. Hur den uppstått vet jag inte – jag är till 99% säker på att den inte fanns där tidigare, men plupp sa det så satt den där. Jag höll tummarna för att den skulle gå ner över natten, men icke. Vetten hade inget att sätta emot att hon kom in i lokalen, men när det var dags för tävling så vart det stopp. Domaren tog med Livia och rådgjorde med tre andra domare och alla trodde att det är nåt medfött. Vi tror verkligen inte det, men vi vet ju inte, och jag förstår deras tolkning. En fertil katt som har en svansdefekt som kan vara medfödd får inte tävla…

… när domaren berättade detta blev hon faktiskt tårögd – hon sa själv att det berörde henne så att denna lilla katt inte fick vara med. Alla stod och tittade på, det var ju många uppfödare och ägare där, och jag fick också fullt med tårar i ögonen, för det kändes så tråkigt – kunde hon inte ha timat den där svullnaden med en dag senare eller nåt!? Men – sen kom det positiva som ändå vägde upp det hela. Domaren förklarade att det var så otroligt tråkigt att Livia inte kunde gå vidare, eftersom… tamtatam… Hon var finast av alla de fem tjejerna!! Och då var det ändå katter där som redan är välmeriterade, t.ex. en som fått BIS två gånger, (Livia är ju inte ens ställd innan) och som är riktigt, riktigt fina. Så det känns nästan helt overkligt att Livia skulle vara bäst! En annan domare skulle säkert döma på annat vis, men i lördags hade hon blivit stjärnan av dom om hon var med. :) Dessutom hade hon riktigt bra temperament – nyfiken, glad och när jag hade henne i famnen spanade hon på allt folk samtidigt som hon mjölktrampade. Lilla pälsklings-älskling!

Nonia hamnade på sista plats av de kvarvarande fyra tjejerna, en bedömning som jag håller med fullständigt – det är en enorm skillnad på Livia och Nonia. Men hon fick ändå ett gott omdöme och var betydligt lugnare än jag hade trott att hon skulle vara.

All in all var det ändå en väldigt bra dag, fast det blev så snöpligt. Flera uppfödare kom fram till mig och sa att dom inte alls var så säkra på att Livias svansknöl var medfödd, och att vi skulle avvakta och se vad som händer. Imorrn ska hon till vetten så då får vi förhoppningsvis klarhet i det hela. Men oavsett om det blir som fertil eller som kastrat så kommer Livia att ställas igen!