Det är så märkligt - jag har varit med katt i mindre än två år, en ganska liten del av mitt liv - men det känns som att Iris och Bona alltid har funnits här, jag minns knappt livet utan katt... Visst finns det stunder när man tycker mindre om kissarna (vid löp t.ex., eller när dom har ätit upp den fina lilla nyplanterade växten så att inget finns kvar), men mest är det ökad livsglädje i litet, mjukt format. Som jag brukar säga - jag rekommenderar det!
Det blev inget stort kalas, men lite tonfisk- och räkblötmat och en ballong var tillräckligt för att få Iris (och Bona) glada.
Tänk vad mycket som har hänt i Iris liv sen hon fyllde ett med allt vad utställningar och kattungar har inneburit. Hon har vuxit, utvecklats och förändrats men den grundläggande personligheten är densamma som när hon var liten dunboll. Sen kattungarna flyttade har hon för övrigt snabbt gått från sin mamma-roll till den gamla, mer kattunge-aktiga rollen. För tillfället kör hon rexracande både morgon, middag och kväll! Däremellan kommer hon gärna och sover eller gosar i knät.
2 comments:
Grattis söta Iris! :)
lite sent men Iris hälsar och tackar! :)
Post a Comment