Gamla bekanta

I veckan som gick kattvaktades Cassiopeia och det gick alldeles utmärkt - Iris och Bona svansar efter henne helt uppspelta och jag tror nog att hon njuter lite av glorifieringen. Dom har sina ritualer, bl.a. brottar Cassiopeia ner dom på rygg för tvångstvättning och så äter dom upp varandras mat istället för sin egen. Det är roligt, för Cassiopeia som är en väldigt bestämd och envis dam blir bara mer och mer social, gosig och pratig. Hemma hos brorsan pratar hon väldigt mycket men här brukar det dröja ett par dar. Den här gången började hon dock med sina söta mjauanden direkt! Fast jag lyckades visst inte ta en enda bild av henne...

Nu är vi inne i kattvaktning nummer två, nämligen av Livia och Nonia. Mostern var här med dom förra veckan för att vi skulle se hur det gick att sammanför mor och barn igen och det gick verkligen hur bra som helst! Mycket mycket tydligt att dom gjorde skillnad på Bona och Iris gentemot Cassiopeia (Cassiopeia = spännande men läskig. Iris och Bona = goa gamla vänner!) Nu har dom varit här ett par dar och alla katter verkar trivas kalas och ha jätteroligt ihop. Verkligen mysigt att se!

Oftast ligger dom tre ihop för dom får liksom inte plats alla fyra. Men dom har vid nått tillfälle lyckats knö ner sig allihop i fönsterkorgen!

Iris och tjejerna tvättar varandra nästan lika mycket. Men man kan ana vissa mamma-beteenden hos Iris. Fast hon leker minst lika mycket som hon mammar!



Nonia och Iris tass


Buuus! Det är en otrolig fart på småkatterna!


Nonia och Bona börjar bli rätt lika varann.


Livia och Nonia fönsterspanar...


Skumt, men lite läckert, ljus på det här fotot, Livia liksom försvinner in i luften.



Här liknar hon verkligen Iris som liten! (samma uttryck)

Iris 2 år!

Igår fyllde Iris hela två år!



Det är så märkligt - jag har varit med katt i mindre än två år, en ganska liten del av mitt liv - men det känns som att Iris och Bona alltid har funnits här, jag minns knappt livet utan katt... Visst finns det stunder när man tycker mindre om kissarna (vid löp t.ex., eller när dom har ätit upp den fina lilla nyplanterade växten så att inget finns kvar), men mest är det ökad livsglädje i litet, mjukt format. Som jag brukar säga - jag rekommenderar det!







Det blev inget stort kalas, men lite tonfisk- och räkblötmat och en ballong var tillräckligt för att få Iris (och Bona) glada.





Tänk vad mycket som har hänt i Iris liv sen hon fyllde ett med allt vad utställningar och kattungar har inneburit. Hon har vuxit, utvecklats och förändrats men den grundläggande personligheten är densamma som när hon var liten dunboll. Sen kattungarna flyttade har hon för övrigt snabbt gått från sin mamma-roll till den gamla, mer kattunge-aktiga rollen. För tillfället kör hon rexracande både morgon, middag och kväll! Däremellan kommer hon gärna och sover eller gosar i knät.

MadammTuss Houdini

Var på landet i helgen och mostern och morbrorn var där med sin katthatande hund så missarna kattvaktades av brorsan. Dom fick stanna lite längre - kul både för dom och hans kisse, tror jag! Men nu ska jag hämta hem dom i eftermiddag, börjar kännas lite tomt. Dock skönt att kunna dammsuga undan alla små luddtussar som annars flyger omkring nu - båda två har tokfällt i värmen! (den som sa att cornishar inte fäller har inte träffat mina lurvbollar...)

Förra veckan blev det familjepicknick i parken en kväll och kissarna fick följa med. Alla utom jag tyckte det var en bra idé - själv vet jag ju att det inte alltid är så lätt att få sitta ner om man har med sig dom. Två gånger lyckades Bona genom diverse akrobatiska krumbukter slita sig ur sin sele! Båda gångerna rusade hon fram till en kille som satt och solade - var visst väldigt spännande! Till sist fick selen sitta väldigt spänd och då insåg hon att det bara var att anpassa sig. Iris var lugn och fin mest hela tiden. Men båda katterna blev glada när dom fick röra på sig efter maten och hälsade på många fler som var ute. Mina trevliga kissar! :)



Miss Houdini och delar av familjen

Missnöjd misse med Solande Killen(s ben) i bakgrunden...


En stund senare var livet okej igen



Inomhus undersöker Bona en Lisebergsvinst

Det är så härligt att...

va i skuggan, skuuuggan, skuggan! Stundtals gäller det även solen, men skuggan är helt klart uppskattad av Iris som numera bor på balkongen långa stunder i taget. Jag får oftast bära in henne när jag ska gå hemifrån. Bona sover mest inne men tar sig en tur ut då och då. På morgnarna och kvällarna är det fågel - och flugspan som gäller. Det ska va gött å leva...