Konsten att njuta..

... verkar vara något man lär sig tidigt som katt, eller vad säger ni?

Små mirakel

Nej, inte filmen - för det finns väl en som heter så? Men det är ungefär så jag upplever kattungarna varenda dag. Det är verkligen fantastiskt att få följa deras utveckling dag för dag! Jag förundras och njuter av i princip allt dom gör - får hoppas att jag inte blir så här fjantig när jag får egen bebis nån dag. Men det är ju bara helt fantastiskt gulligt när nån gäspar, sträcker på sig, tittar, försöker krypa/gå, spinner, snuttar, drömmer och viftar på öronen, växer (ibland känns dom dubbelt så stora mot föregående dag) osv. En hel del av alla måsten blir dock lidande av mitt fånstirr i lådan och försök till foton, så jag får nog försöka bli lite bättre på att tag i vardagen med (tänk annars vad lågt jag kommer ha sjunkit om tolv veckor!!) Men samtidigt är det verkligen en upplevelse att njuta av. Och snart kommer dom små miraklena ha namn, det är egentligen bara finjusteringen kvar. =) Återkommer om detta, förhoppningsvis senast till helgen.

Delar av dagens bildskörd:

Ibland är Tvåan (vanflickan) mera grisskär än vit... :)




Kan detta verkligen vara bekvämt?


Bona gillar att ligga här när lådan är öppen


Ute på vift


När man är så här liten är det svårt att hålla alla tassar i styr, hihi!




Iris gör sitt bästa för att vara så lättillgänglig som möjligt...

Ögon och spinn!

Igår fyllde gosbollarna (nåja, dom är inte så gosvänliga än men dom är gosiga att titta på!) en vecka! Iris känns nu helt trygg i sin mammaroll och kattungarna går fint upp i vikt. Alla ungarna har öppnat/håller på att att öppna ögonen men än så länge använder dom dom inte så mycket, det kommer dröja innan dom ser bra. När dom kikar upp ser dom helt nyvakna ut! Lilla tvåan (van-honan) är först ut med att spinna - åtminstone så att matte hör - redan i lördags, bara sex dagar gammal, kurrade hon på medan hon diade! *ännu mera kär* Det är fortsatt jättesvårt att ta bilder men här kommer i alla fall några nytagna från idag:

Det har ännu inte hunnit bli trångt i mjölkbaren. Här är det trean och ettan (tror jag) som snuttar på.


Ett litet bildbevis på att det finns öppna ögon! Dom är som sagt stängda för det mesta, men då och då kikas det lite. Det tas inte så stor hänsyn till vart man sätter klorna, som ni kanske ser...


Suddsuddig ettan


Dom två största ungarna syns överst här; fyran och femman. Fyran är honan som jag säger har "kofläckar" :)


Mera ögon! Det är tvåan, hon som spinner när hon äter, som tittar in i kameran.

Dessutom ser ettan ut att suga på tummen! *sucka förälskat*



Ettan ligger fortfarande och ser söt ut.

Kattungarna fyra dagar gamla

Kattungen på Iris huvud är minstingen, han är så fin och söt och är numera jättepigg!


Suddbild på den lilla van-honan som det verkligen är vilja i! Verkar ha kortare päls än dom andra, ska bli spännande att se utvecklingen. Visst är det fint att Iris har lagt svansen om henne?


3:an, honan som jag tycker liknar Bona lite grann (dom har t.ex. samma vita ryggfläck!) Observera Iris tass (ni som träffat henne vet att den inte är så stor) för att få en uppfattning om hur pyttesmå dom faktiskt är!

Under henne ligger 1:an som tappat rejält i vikt under andra dygnet men som nu vänt uppåt igen. Verkar vara rejält envis - han bara _ska_ krångla och ta den mest svåråtkomliga spenen och bråka med alla syskonen på vägen, även om en annan finns ledig mitt framför munnen på honom...


Mys! Bakom Iris ligger honan som jag tycker har helt underbara svarta "kofläckar"! Hon ligger ibland lite avsides, men alltid nära någon värmekälla (ett syskon eller mamma). När Iris är ute är dock alla bebisarna ihopklumpade i en liten hög. Tjejen kommer tvåa i viktligan. Nu kommer jag inte ihåg om det är hon eller om det är 3:an här ovan, men en av dom har ett mycket mer högfrekvent pip än resten av ungarna; hon säger inte mycket men när hon gör det är det ingen tvekan om vem det är. (Förutom att jag inte kommer ihåg vem det är... :)

Hanen som i princip står och sover vid Iris öra är den största ungen och ett riktigt matvrak, men verkar lugn när han inte skövlar sig fram till en spene. Somnar gärne med en tutte i munnen.

Med blixt...




Och fler utan...




Suddig bild, men tror ändå man ser lite - jämför Iris trampdyna med den lillalilla bredvid. *vara kär*

Det går framåt!

Inatt har det gått betydligt bättre - Iris väckte mig inte förrän 3.45! Ungarna gallskrek och jag fick in henne i boet, även om hon var något motvillig. Med en stunds klappande och lite hjälp i spenkampen (jag vet att jag borde låta bli... men jag har bara hjälpt till två ggr på ett dygn nu iaf... ) blev hon alldeles lugn och jag kunde sova igen. Vid 5.30ish var det dags igen - vaknade då av att hon lagt två ungar i fåtöljen! Tänkbar anledning kan vara att hon ville rekrytera Bona som barnvakt, som sovit där hela natten, men det gick ju inte - Bona tycker fortfarande inte om dom små. Efter byte av underlag i bolådan och lite omklappning gick Iris med på att stanna där. En extra bolåda får stå i fåtöljen när jag inte är hemma/på natten, ifall hon flyttar dom igen.

Bona kikar ner i lådan - idag har jag faktiskt inte hört henne fräsa en enda gång!


Idag var jag tvungen att gå till skolan några timmar och det verkar ha gått alldeles utmärkt när jag var borta, skönt! Nu har jag nyss vägt dom och hurra! alla har gått upp i vikt! (mellan 5 och 13 gram sen samma tid igår).



Hela högen, fast inte så tydliga... :)


Dom är inte stora!

En lååång förlossningsberättelse

Om man nu inte skulle vara så intresserad av varje minut av förlossningen - det blev aningens långt - så kan man bara gå ner till slutet och läsa kanske sista styckena och kika på bilder... Annars är det bara att enjoya:

Iris fick sina bebisar i söndags och redan nu har en hel del blivit suddigt så nu är det dags att skriva förlossningsberättelse.

Hela fredagen och lördagen gick jag runt och beklagade mig över att Iris öht inte visade några som helst tecken på förestående födsel – magen sjönk inte, hon slutade inte äta, boade inte, visade inget ändrat beteende, inga förvärkar, ingen slempropp… Eftersom jag varit hemma sen onsdagen, med bara ett kortare avbrott på torsdagen, började frustrationen sätta in. Föräldrarna kom över och höll en stunds sällskap på lördagen och Frida (Korat-Frida) lovade att komma över på söndan. När jag gick upp på söndagen var Iris jamig och gosig, men det var hon dagen innan med så det betydde ju inget. Jag gick en kort promenad på 20 minuter och Iris protesterade inte. Men när jag lagade mat och märkte att hon gick på lådan en tredje gång den dan började jag hoppas, pyttelite. När hon sen jamade i köket men inte ville ha mat blev det mer spännande, men jag ville inte ringa mamma – som erbjudit sig att vara med vid förlossningen – för jag tänkte att jag skulle jinxa det, så att det säkert inte var nåt då. Lätt uppspelt avslutade jag matlagningen och lät grytan stå på spisen, gick för att titta till Iris. Och till min stora förvåning hade slemproppen gått! Klockan var då 16.15.

Iris andades snabbt, men jag såg inga sammandragningar. Kändes dock som att det hade satt igång lite grann så jag ringde hem och förberedde mamma på att det skulle kunna hända det kommande dygnet, sms:ade till Frida och skulle uppdatera bloggen med ”We have a slempropp”. När jag tittade bort mot Iris, som låg på sin vanliga fleecebädd, upptäckte jag till min överraskad att en fosterblåsa börjat titta ut! Kl: 16.28. Slängde mig ner på golvet med penna, papper, mobil och slet åt mig ett gäng handdukar som låg redo i närheten. Ringde hem och sa åt pappa att säga till mamma att komma nu och lämnade ett hastigt meddelande på Fridas mobil och sa att hon gärna fick komma även om planerna för kvällen hastigt ändrats.

I den första fosterblåsan syntes en liten svans först av allt. Iris stånkade (små puffande/fnysande tysta gnäll) och tog i och efter ett tag skymtade en tillhörande rumpa fram. När Iris började blöda riktigt led jag med henne. Hon tog spjärn med tassarna mot mina händer och kämpade på. Mamma hann precis komma in och fram till bädden när Iris krystade ut huvudet. En liten rödvit hane med massa vitt! Det tog en liten stund (sekunder, minuter – jag tappade tidsuppfattningen) innan Iris började tvätta honom men fosterhinnorna kom av redan vid utkrystningen så det var ingen fara. Han skrek och kravlade genast omkring. Jag tror att det var här som Frida kom, när tvåan var på väg ut. 16.44 kom en svartsköldpadda med ännu mera vitt än hanen och vid 17-tiden (glömde kolla klockan) kom en andra hona, som såg ut att likna Bona. Vi hjälpte till lite med att dra bort några fosterhinnor, torka någon unge lite och Frida filade av en nagelsträng (med naglarna) men Iris gjorde mycket själv med. Sen kom det inga fler, men Iris kändes inte klar och det verkade vara nån unge kvar i magen. Hon hade gått upp ganska precis ett kilo och man säger att en hona i genomsnitt går upp 250 gram/kattunge så då skulle det ju vara en till.

Iris pysslade om sina små en stund men 18.45 var det dags igen och ut kom en sköldpaddshona med mycket svart och en del vitt. Vid det här laget var Iris helt slut och verkade inte orka krysta fram moderkakan, så Frida fick fila även denna navelsträngen (jag försökte, men det var för svårt! Som att försöka fila av en geléaktig och hal gummisnodd!). Först 20 minuter senare, 19.06 orkade hon föda fram moderkakan – och till vår stora förvåning kom en unge till samtidigt! En hane med mycket rött. Nu måste hon väl ändå vara klar!? Men det verkade inte riktigt så, och 19.15 kom till slut den sista ungen – en liten pyttehane på 72 gram. Men han var pigg och boxade i princip ut sig själv ur fosterhinnorna.

Vi vägde alla ungarna och la dom i bolådan och vips hoppade Iris efter och har varit nöjd med den sen dess. Jag la mig på en madrass på golvet och sov kanske en timme den natten… Bebisarna skrek och slogs om spenar och Iris ville gärna ha en hand inne hos sig. Men ljuvligt söta var dom i alla fall!

Bona däremot, gillar inte alls dessa små äckliga saker. Hon har fräst och morrat åt Iris, lådan och ungarna så fort hon kommit nära. Iris är så snäll och duktig och försöker närma sig henne försiktigt, men det går inte! Idag har dock Bona nosat på Iris och tittat in i bolådan utan att fräsa, så det blir bättre och bättre!

Själv är jag helt slut. Igår kom Frida och satt kattvakt medan jag var tvungen att gå på obligatoriskt seminarium i skolan. Hon kunde berätta att Iris hämtat henne, så att hon fick sällskap vid lådan. Vid lunch var alla lugna och belåtna och Iris kunde tom ligga i lådan själv! Men när vi vägde ungarna fick jag lite hjärstnörp när det visade sig att den minste ungen gått ner till 63 gram! Försökte lägga honom till spenen på alla sätt och vis, men han ville inte alls äta. Mha lite mjölkersättning först på mitt finger och sen på Iris tutte satte han dock, till min stora glädje, igång att dia på kvällen.

Under natten har Iris velat ha mig nära och hon har lämnat boet trots att ungarna skriker. Då har jag ”hjälpt” henne in igen och så länge jag suttit där har hon legat helt lugn och avslappnad i boet. Idag har jag dock försökt att hålla mig därifrån så mycket som möjligt och det verkar gå hyfsat bra. Kattungarnas vikter känns lite svajiga, men dom är ju knappt 2 dygn än så såväl bebbar som mamma kan ju behöva lite tid på sig.

Förlossningen var en helt fantastisk upplevelse och kattungarna är såå fina! Nu håller jag alla tummar för att det ska gå bra med dom! Samt funderar på namn – det är ju inte mina ungar (fodervärd) och alltså inte jag som döper dom men jag får komma med förslag.

Ska försöka ta enskilda bilder på ungarna när allt stabiliserat sig, men tills vidare blir det bara gruppbilder. Dessa från igår:

Bebisar!

Jag skriver nog ett längre inlägg om förlossningen senare, men nu är jag trött och ska uppdatera på fler ställen, så tills vidare blir det en (ganska lång :) summering:

Sex (!) stycken kattungar har det blivit - tre hanar och tre honor.

1: 16.40, rödvit hane, trol harlekin, 87 gram
2: 16.44, svartsköldpadd och vit hona, trol van, 83 gram
3: 17-tiden, svartsköldpadd och vit hona, trol bicolor, 84 gram
4: 18.45, svartsköldpadd och vit hona, trol bicolor, 89 gram
5: 19.06, rödvit hane, ev bicolor (vet inte vitfläcksgrad), 89 gram
6: 19.15, rödvit hane, trol harlekin, 72 gram (men pigg!)



Allt har gått bra, Iris var väldigt trött på slutet men fixade det ändå galant. Vi har hjälpt till med att dra bort några fosterhinnor/torkat några nosar när det var mycket på en gång och Frida har filat av två navelsträngar men i övrigt har Iris inte behövt nån hjälp. Alla verkar friska och pigga. Vill inte störa dom mer nu, men tror att alla ätit - nu är det mest tyst och lugnt. Iris har slukat lite blötmat i bolådan (som hon inte födde i :) men har inte ro att gå därifrån än. Vill att jag ska vara nära hela tiden, så inatt sover jag i vardagsrummet.





Själv är jag blandat helt utmattad och uppspelt. Det har varit en helt fantastisk upplevelse och jag är så lycklig över att det har gått så bra! (jag vet att man inte ska ropa hej än, men det har ju börjar bra i alla fall!) Bona är väldigt skeptisk och fräser åt både Iris och ungar, stackarn. Men det löser sig nog det med. Hoppas kunna ta bra bilder ganska snart, men vi får se vad Iris tycker om det. Tills vidare får nuvarande blurr räcka. :)

Dom är här!

Tre stycken ljuvliga små har kommit - två honor och en hane. Tror det är en till, men inte säker. Har sällskap av mamma och Frida (koratuppfödaren) så det känns tryggt. Återkommer senare!

Lägesrapport

Iris är idag på dag 63 och ungarna kan rent hypotetiskt komma när som helst. Detta verkar hon dock inte medveten om; här ses inga tecken på att förlossning skulle vara på g. Jag hoppas fortfarande att hon bestämmer sig för att få dom nu i helgen eftersom det vore bäst och enklast för oss alla (obligatoriska saker i skolan nästa vecka = kattvakt ett måste - fast jag tänker ju smita ifall nåt rapporteras hända), men försöker ställa in mig på att detta kanske kommer att bli en lååång väntan. Tills vidare bl.a. lite bilder på kommande bebisar. Hur många kan det vara?

Iris på dag 55


Mest äter och sover Iris bara, men ibland är hon vaken och gör annat - spanar ut en stund t.ex. (fast hon börjar få lite svårt för att hoppa upp i fönstret)


Det är inte lätt att ta bra dräktighetsbilder. Inte heller att fota Bona. :)



Dag 62

Kullerbyttor

Filmkvaliteten är usel och man blir aningens snurrig av att titta - varken jag eller kameran kan filma... Men det spelar inte så stor roll, för den/dom som rör sig inne i Iris mage gör det så att det syns ändå. Jag förstår att hon verkar lite besvärad ibland! (Filmen hamnar på rätt sida efter ett tag, när jag vänder kameran :)

Julen

Bona älskar att bädda ner sig själv eller att bli nedbäddad


Iris höll sig i närheten av julmaten


Cassiopeia in action


Bona älskade Johannes (brorsan) ryggborste som han fick i julklapp