Nära

Den rosa trampdynan är Iris. Den rosa-svarta trampdynan är Bonas. Hur sött är det inte?

Bildbomb

Nu har jag jullov! Det är hurra hurra! Och dessutom kan man fota på dagtid. Då blir det bildbomb...

Bona på sängen



Iris under sängen (dammsugaren var framme, så det var bäst att gömma sig)



Hyllan i badrummet är populär

Iris dag 34

Man kan ana en viss viktuppgång på Iris, men jag som är smått neurotisk när det gäller hela dräktigheten tror att hon kanske ändå är skendräktig. Att tiden ska gå såå långsamt innan man kan veta! Om en-två veckor ska man kunna känna sparkar. Mycket spännande! Iris har utvecklat ett nytt rörelsemönster senatse dagarna och beter sig nästan klumpigt; jag tror att hon försöker skydda dom små i magen. Om det nu är några där då... :) Sen tycker jag hon ser lite ojämnt rund ut så jag funderar på om man redan nu kan se att det blir ett ojämnt antal ungar. En? Tre? Fem? Har för övrigt insett att det är grymt svårt att fota uppifrånbilder på Iris stående med magen i bra position - hon står ju aldrig still! Sitter och ligger gör hon, men inte står. Så när hon ger sig ut på en tur följer jag efter med kameran i högsta hugg.





Äh! Nu smiter jag in här så jag får vara ifred!

Vardagsbestyr

Jag har ju en dam här hemma som tycker att dammsugaren är bland det bästa som finns. Ibland blir det lite jobbigt att dammsuga eftersom Bona helst vill att jag ska dammsuga bara henne, hela tiden. När jag stänger av spinner och klagar hon högljutt om vartannat!




När hon tycker att jag har dammsugit golvet eller nåt annat alldeles för länge ger hon upp och går och lägger sig i klösträdet. Men det gäller att hålla vakt - när man minst anar det kommer ett nytt bra tillfälle att slänga sig på mage framför fötterna på matte!


Iris gillar inte dammsugaren men värme av alla slag. Element, badrummet när jag duschar/badar och lampor är populära. Såhär kan man tydligen oxå sova...




Trött

Hallon!

Iris tycker inte om att ta magbilder och kameran tycker inte om att fokusera. Men jag kan tala om att det är Iris mage med röda spenar som syns på bilden. Dom röda/rosa spenarna kallas ofta för "hallontuttar" och är det första tydliga tecknet på dräktighet. Så nu hoppas jag att det bakas små lussekatter .:) Hon kan ju vara skendräktig, fast jag tror nog att där är ungar i magen. Och hoppas! Om fyra veckor kan man börja känna sparkar och då vet man ju. Så nu är det dags för nästa väntan alltså...

Under tiden några nytagna bilder:


Helt hopplöst för mig att fota nu när det bara är mörkt, men tyckte resulutat blev lite skojigt här. Stooor skugga, konstig katt.


Utan blixt.


Det sovs mycket. Iris gör inte mycket annat, Bona drabbas av tristess med jämna mellanrum men efter lite lek återgås det till sömnen. Inte utan att man blir lite avundsjuk ibland!

I väntans tider

Ja, jag väntar och väntar på att se om vi har något att vänta på... Jag kan inte förstå hur tiden kan flyga fram när det gäller allt annat men att dagarna släpar sig fram när det gäller detta!?



Håll gärna tummarna för oss!



Under tiden kan man beundra hur fint Bonas kastreringsstygn har läkt. Såhär såg det ut efter två veckor!


(Bilden är inte helt skarp, men det syns faktiskt inte mer än det gör här - nu ser man det inte alls!)

...

Fåglarna

Jag har inte sett filmen (alltså Hitchcocks) men jag associerar ändå till den. I vissa delar av stan (bl.a. där jag bor) härjar hundrtals - kanske tusentals - kajor och kråkor. När hela flocken kommer flygande förmörkas hela himlen och luften fylls av ett dånande av skrik, skrän och vingflax. Hu! För några dagar sen kom en liten del av denna grupp och flög omkring just mitt hus och några slog sig t.o.m. ner i björkarna precis utanför balkongen. Mycket spännande för två katter!

Se film (av låg kvalitet men jag tror ni får bilden ändå) här. Bona sitter inomhus i värmen och spanar. :)

Blandad kompott

Uppdateringsdags - det var ju ett tag sen (igen) så det får bli smakprov från lite av varje. Idag är en speciell dag, Bona har nämligen kastrerats. Det var veterinär Johan Glimåker och han använder en teknik där det bara blir ett enda stygn - som katten t.o.m. får bita i - så Bona slipper tratt! Allt har gått bra och vetten konstaterade att hon nog var en pigg och livlig katt som vaknade så snabbt efter narkosen. Väl hemma har hon mest sovit men när hon försöker gå ragglar hon som om hon var kalasfull. Hon har dessutom precis kissat ner hela mitt knä (så mycket för mina försök att sätta henne på lådan med jämna mellanrum...) så hon är långt ifrån sig själv ännu.

Ser hon inte alldeles skruttig ut? Tur att det finns ett varmt element att ligga vid.


Vad gäller Iris så är det täta och långa löp som gäller. Hon har sen jag slutade med p-pillren bajsat i min säng tre gånger men har (heppar peppar) låtit bli sedan jag la på ett plastduschskynke under överkastet. Idag bröt hon mönstret genom att istället gå in och kissa... Så idag har det varit dubbelt torka-kiss-pölar (jag är glad för duschskynket!) och nu får jag hoppas på ledig tid i tvättstugan imorrn. Men framför allt hoppas jag att detta bara är ett dumt fertilt beteende. Det känns mer som markerande än protesterande så jag håller tummarna för att hon slutar snart - förhoppningsvis när hon blir dräktig.

Alltså har jag två katter som jag inte känner igen hemma. Men i helgen var vi på landet och där gick allt bra och det var trevligt!

Bona har bra höstkamoflage

(och hon ville bara vara ute kortkorta stunder - det var ju hiskeligt kallt om tassarna)

Iris i stolen framför brasan




Och Bona på byrån


Föräldrarna och deras gäster (och lite jag) bakade tunnbröd i vedungnen och gästerna gjorde dessutom grynkorv. Katterna sov mest hela tiden men vaknade till då och då och hjälpte givetvis till genom att agera kontrollanter.







(bilder på brödbak och sånt på min blogg)

Sen har jag även varit kattvakt åt koratbebisungarna från förra inlägget, då deras matte och husse var bortresta. Det var hur mysigt som helst!







Till sist så har hemsidan äntligen fått ett eget album!

Koratbebisar

I fredags var jag hos Frida och hälsade på henne och hennes koratungar. Och iiih så söta dom var, jag blev alldeles kär! Tre stycken 6,5-veckors yttepyttesmå, nyfikna, sociala och pratsamma små krabater. Jag lääängtar tills det är dags för Iris (tills vidare släpar sig tiden fram med en smått odräglig igen-löpande Iris.) Eftersom det var kväll och mörkt var det svårt att få bra bilder, men man ser ju ändå hur söta dom är!

Kikar fram bakom min rygg


Fnooh!


Kikar upp från Fridas knä


Nebbiolo var helt vild i den här tennisbollen


Sa jag att jag blev kär?


Spännande med popcorn!


Mamma Maja och Chica (tror jag det är...)